Ja, alltså, folk undrar om vi är helt tokiga som flyttat från Malmö till en liten håla precis utanför en något större liten håla. Varför vi envisas med att pendla vardera 14 mil om dagen tur och retur. Och det kan man ju undra! I snökaos och mörker kan det vara svårmotiverat. Men efter dagens promenad är det ingen tvekan om saken! Jag älskar stället vi bor på, jag älskar lugnet, jag älskar havet, jag älskar närheten till flera av våra nära och kära och jag skulle aldrig i livet byta det mot en lägenhet i city. No way!

Idag var conversen och vårjackan på och jag jag njöt av varenda steg under peomenaden även om det alltid är trevligare med sällskap.

Okej, denna bilden är på riktigt men den överdriver kanske läget något. (Himla tur man inte har typ vidvinkelkamera, hur hade det sett ut?!) Nu är vi inne på vecka 22 och jag fattar inte hur det gått till, helt sanslöst vad tiden springer fram! Han eller hon sov hela dagen och passade på att leva rövare när jag sjönk ihop i soffan. Misstänker att det bara är början på vad som komma skall... ;o)

Och frågan är, vad tror ni om vår gräsmatta? Kan det finnas hopp? Nånting brun-grönt är där allt, men det känns nog som att vi har lite kvar att jobba på även där... Suck.

Jag hann även med att jobba en sväng i eftermiddags, lyxigt att ha haft hela förmiddagen fri i solen. Lika bra det eftersom Krill ändå bara jobbar och sliter den här helgen.

Nej, nu får det vara läggdags, mina vänner. Godnatt!

Kram,
M